Austrian Art Nouveau Painter, 1862-1918 Gustav Klimt (July 14, 1862 ?C February 6, 1918) was an Austrian Symbolist painter and one of the most prominent members of the Vienna Art Nouveau (Vienna Secession) movement. His major works include paintings, murals, sketches, and other art objects, many of which are on display in the Vienna Secession gallery. Klimt's primary subject was the female body, and his works are marked by a frank eroticism--nowhere is this more apparent than in his numerous drawings in pencil. Klimt's work is distinguished by the elegant gold or coloured decoration, often of a phallic shape that conceals the more erotic positions of the drawings upon which many of his paintings are based. This can be seen in Judith I (1901), and in The Kiss (1907?C1908), and especially in Danaë (1907). One of the most common themes Klimt utilized was that of the dominant woman, the femme fatale. Art historians note an eclectic range of influences contributing to Klimt's distinct style, including Egyptian, Minoan, Classical Greek, and Byzantine inspirations. Klimt was also inspired by the engravings of Albrecht D??rer, late medieval European painting, and Japanese Rimpa school. His mature works are characterized by a rejection of earlier naturalistic styles, and make use of symbols or symbolic elements to convey psychological ideas and emphasize the "freedom" of art from traditional culture.  Related Paintings of Gustav Klimt :. | portratt av hermine | portratt av flicka | The Park (mk20) | Nuda Veritas | Half-Length Portrait with Three-Quarter View of an Older Man,from the Left (ceiling painting at the Burgtheater in Vienna) (mk20) |
Related Artists:
Carlo Innocenzo Carlone
(1686-1775) was an Italian painter and engraver, active especially in Germany. He was a native of Scaria, near Como, in Lombardy, but may have been from the Carloni family of Genoese painters. He was the son of a sculptor, but he preferred painting, and was placed under the care of Giulio Quaglio. He afterwards studied at Venice and at Rome, until he was 23 years of age, when he visited Germany, where he has left works in oil and in fresco at Ludwigsburg, Passau, Linz, Breslau, Prague, and Vienna. He painted large decorative fresco cycles for palaces in Vienna, Prague and Southern Germany. For example, Carlone is known for painting the ceiling images in the Upper Belvedere of the Belvedere palace complex. His The Glorification of Saints Felix and Adauctus (1759-61) was commissioned for the cupola of the church of San Felice del Benaco on Lake Garda. He died at Como.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Mitchell, Thomas
English, 1735-90